Punch-drunk love
Efter några dagars manusarbete, är det äntligen dags för presentationen av:
Punch-drunk love
Denna film inleds direkt med att ett piano sätts ut rakt på gatan. Adam Sandlers karaktär Barry plockar in det till sitt kontor på företaget han driver själv. Företaget har börjat gå sämre, och i dessa krokar möter han Emily Watsons karaktär, Lena. Mitt allt detta hamnar Barry i en utpressningsaffär från en oväntad källa.
Min första tanke när jag hörde talas om filmen var: "Åh, nej, inte ännu en överdriven skitfilm med Adam Sandler". När jag sedan fick höra att han skulle vara seriös i filmen, kände jag att jag ville ge den en chans.
När jag sedan fick se den blev jag glatt överraskad, minst sagt.
Denna film var inte bara en bra film, den var också ett bevis för att Adam Sandler är en duktig skådespelare, bara han vill. De flesta av hans filmer känner jag är alldeles för överdrivna, och jag känner bara att Sandler spelar över. Men i den här filmen visar han att när det kommer till seriösa filmer, så kan vi räkna honom som en duktig skådespelare.
De övriga skådespelarna känns också trovärdiga. Emily Watson sticker framför allt ut med sin karaktär som Lena, som är en underlig figur som Watson gestaltar mycket väl.
Manusmässigt känns filmen väldigt genomtänkt. Den har fått ta sin tid. Det är tre år mellan denna film, och regissörens föregående film. Med tanke på resultatet, så känns det som om manuset inte är ihopskrivet på en eftermiddag, utan har fått gro fram ordentligt, och blivit bearbetat väl. Det är ingen film man kan förutspå, utan jag får känslan av att det kan lura en överraskning bakom varje hörn. Något som enligt mig höjer filmer en hel del.
Paul Thomas Anderson har regisserat denna film. Samma regissör som ligger bakom Magnolia och Boogie Nights. Han kom även nyligen ut med filmen There will be blood.
Av dessa filmer har jag enbart sett Magnolia.
Efter den glada överraskningen från Punch-drunk love, och att jag tidigare sett Magnolia (som jag för övrigt satt betyget 5/5 på), känner jag att Paul Thomas Anderson har mycket att ge. Jag ser fram emot att se fler filmer från honom.
Punch-drunk love får betyget 4/5 av mig. Det är en film jag känner att man inte ser så ofta, då den är otroligt speciell. Det är ingen film man kan se om dagen efter, utan att känna att det blir lite mycket. När jag väl ser om denna en vacker dag, kommer jag antagligen känna samma överraskande bra känsla, som när jag såg den första gången.
Tack till er som läser!
Ha't bra!
Punch-drunk love
Denna film inleds direkt med att ett piano sätts ut rakt på gatan. Adam Sandlers karaktär Barry plockar in det till sitt kontor på företaget han driver själv. Företaget har börjat gå sämre, och i dessa krokar möter han Emily Watsons karaktär, Lena. Mitt allt detta hamnar Barry i en utpressningsaffär från en oväntad källa.
Min första tanke när jag hörde talas om filmen var: "Åh, nej, inte ännu en överdriven skitfilm med Adam Sandler". När jag sedan fick höra att han skulle vara seriös i filmen, kände jag att jag ville ge den en chans.
När jag sedan fick se den blev jag glatt överraskad, minst sagt.
Denna film var inte bara en bra film, den var också ett bevis för att Adam Sandler är en duktig skådespelare, bara han vill. De flesta av hans filmer känner jag är alldeles för överdrivna, och jag känner bara att Sandler spelar över. Men i den här filmen visar han att när det kommer till seriösa filmer, så kan vi räkna honom som en duktig skådespelare.
De övriga skådespelarna känns också trovärdiga. Emily Watson sticker framför allt ut med sin karaktär som Lena, som är en underlig figur som Watson gestaltar mycket väl.
Manusmässigt känns filmen väldigt genomtänkt. Den har fått ta sin tid. Det är tre år mellan denna film, och regissörens föregående film. Med tanke på resultatet, så känns det som om manuset inte är ihopskrivet på en eftermiddag, utan har fått gro fram ordentligt, och blivit bearbetat väl. Det är ingen film man kan förutspå, utan jag får känslan av att det kan lura en överraskning bakom varje hörn. Något som enligt mig höjer filmer en hel del.
Paul Thomas Anderson har regisserat denna film. Samma regissör som ligger bakom Magnolia och Boogie Nights. Han kom även nyligen ut med filmen There will be blood.
Av dessa filmer har jag enbart sett Magnolia.
Efter den glada överraskningen från Punch-drunk love, och att jag tidigare sett Magnolia (som jag för övrigt satt betyget 5/5 på), känner jag att Paul Thomas Anderson har mycket att ge. Jag ser fram emot att se fler filmer från honom.
Punch-drunk love får betyget 4/5 av mig. Det är en film jag känner att man inte ser så ofta, då den är otroligt speciell. Det är ingen film man kan se om dagen efter, utan att känna att det blir lite mycket. När jag väl ser om denna en vacker dag, kommer jag antagligen känna samma överraskande bra känsla, som när jag såg den första gången.
Tack till er som läser!
Ha't bra!
Kommentarer
Trackback
