Havasi

Då var det äntligen dags för nästa rekommendtion.
Jag och många andra intog våra platser på SF-bio i Visby igår för att beskåda denna film.


The Curious Case of Benjamin Button

Eller den svenska titeln: "Benjamin Buttons otroliga liv".

Denna film handlar om en man, vars mor dör i barnasäng. Hans far tar en kort titt på honom, blir förskräckt, och lämnar ifrån sig honom fortare än kvickt.
Det visar sig att det nyfödda barnet är på väg att dö, av ålder.
En kvinna bestämmer sig för att ta hand om honom, eftersom han troligen kommer dö när som helst. Men så blir inte fallet. Han växer, och blir bara yngre och yngre, och en dag, möter han Daisy.
Denna man, är Benjamin Button.

I rollen som Benjamin, finner vi Brad Pitt. Som hans livs kärlek Daisy, ser vi Cate Blanchett. Dessa två skötte sig utmärkt genom hela filmen. Just Blanchett är en av mina favoritskådisar just nu, och hon gjorde mig inte besviken.
Runt dessa två fanns också en hel värld av människor.
Filmen är en historia som berättas, ett livs historia, och det är många människor man möter under ett liv, och alla dessa ska ju spelas av någon. Detta har filmskaparen lyckats otroligt bra med.

Det som måste vara svårt som skådespelare i denna film, vad som gör den till en riktig utmaning, är ju att varje karaktär finns i flera olika skepnader. Människor förändras med tiden. Helt plötsligt ser vi Cate Blanchett i grått hår och massa rynkor. Rösten låter äldre. Hela hon är äldre. Det är inte samma karaktär som tidigare i filmen. Så på ett sätt spelar ju många månniskor flera roller i filmen, och alla sköter det utmärkt.

Det visuella. Visuellt. Det vi ser. Denna film är otroligt vacker. Vissa bilder är så vackra att man glömmer lyssna på dialogen. Men inte bara fotot. Det är en del specialeffekter, som inte är av den klassiska sorten med explosioner och sånt. T.ex när Brad Pitt är en kortväxt gubbe, går han med kryckor och släpar benen efer sig. Han är säkert en meter kortare än alla andra. Vi ser att det är Brad Pitt, men hur fasen har de lyckats göra det?
Det är så pass snyggt att många säkert inte lägger märke till att det antagligen är kontsgjort.

Vem har vi då att tacka för denna film?
David Fincher, som tidigare gjort filmer som Fight Club, och Se7en. Han har gjort en del andra filmer, men jag har bara sett dessa två tidigare.
Han är uppenbarligen en duktig regissör. Fight Club anses av många vara världens bästa film. Jag tycker den är aningen överskattad, men man kan inte neka att det är en duktig regissör bakom filmen.
Men i jämförelse med Benjamin Button, så är ingen av de andra filmerna särskilt vackra. Åter igen måste jag nämna att visuellt är Benjamin Button kanske en av de vackraste filmer jag har sett.

Manuset står Eric Roth för. Han är även mannen bakom Forrest Gump-manuset. Detta märks flera gånger i filmen.
Vissa tycker att det finns många irriterande likheter med Forrest Gump, medan jag tycker att det är rätt charmigt.
Man märker tydligt att det är samma manusförfattare, och det är en bra grej.
Det finns många manusförfattare som nödvändigtvis ska sätta sin prägel på sina manus. Det är ibland bra, ibland dåligt. I detta fall tycker jag det är mycket bra.
I Forrest Gump ser vi en människa med ett handikapp, som lyckas vara en del av alla historiska event, ofta helt slumpmässigt.
I Benjamin Button är det också en man med ett handikapp, men inte lika mycket historiskt. Han är mer i bakgrunden av alla händelser. Denna är mer filosofisk, och tar upp en del frågor som liv och död, och hur man aldrig kan veta sitt öde i förväg.
"You never know what's coming for you".

Så ett betyg ska denna film också få. Filmen i sig hade potential till toppbetyg. Men för mig handlar film helt om känslan man får. Jag är rent av dålig på att hitta detaljer i filmer som jag ogillar (eller gillar för den delen). Jag ser hela filmen som en helhet. Så upplevelsen gör mycket.
Denna gång innebar upplevelsen att ett litet (ursäkta uttrycket) rövhål satt två rader framför och SMS:ade. Den vita skärmen lös upp en hel del. Något som är rätt logiskt i ett mörkt rum, men som denna person uppenbarligen inte förstod.
Sedan var det många som skrattade vid helt fel tillfällen, och tappade cola-flaskor och annat.
Så jag blev distraherad ett antal gånger, vilket var synd för filmens skull.

Men filmen lyckades ändå beröra. Precis som Forrest Gump så blir man varm inombords när man sett den, trots ett tragiskt slut.

Mitt betyg blir: 4/5

Detta är en strak rekommendation. Ni bör se den på bio!

Tack till er som läser.

Ha't bra!